Tiina Tihlman – Engagerad i havsplaneringen från allra första början
Havsplaneringen i Finland sker på regional nivå under ledning av landskapsförbunden. Riktlinjerna för planeringen styrs av miljöministeriet, som också ansvarar för det transnationella samarbetet inom havsplaneringen. Tiina Tihlman, konsultativ tjänsteman, har varit med sedan havsplaneringens tidiga skede och förhandlat om vilka perspektiv och behov som ska beaktas för Finlands del samt förmedlat Finlands kunskap och kompetens till internationella forum. Tiderna förändras och havsplaneringen lever i tiden. Men planering är alltid att blicka framåt.
Havsplanering i samarbete mellan kustlandskapsförbunden och miljöministeriet
I Finland, till skillnad från i andra EU-länder, ligger ansvaret för havsplaneringen på regional nivå. Det gemensamma planeringsarbetet mellan de åtta kustlandskapsförbunden är större både geografiskt och tematiskt än något annat samarbete inom fysisk planering i Finland. Det centrala organet för detta samarbete är koordineringsgruppen för havsplanering, vars medlemmar inkluderar landskapsförbunden vid kusten och miljöministeriet.
Miljöministeriet ansvarar för den allmänna styrningen av havsplaneringen och för samarbetet mellan staterna. Tiina Tihlman, konsultativ tjänsteman, har varit en nyckelperson på ministeriet, både gentemot förbunden och internationellt sedan havsplaneringens tidiga skede.
”Havsplaneringsdirektivet har varit i kraft sedan 2014, men behovet av havsplanering inom EU uppstod redan 2007. Förberedelserna var särskilt intensiva under 2013, då länderna förhandlade om direktivets ordalydelse för att säkerställa att det kunde anpassas till deras nationella system. För Finland var det viktigt att se till att det inte fanns någon överlappning med systemet för fysisk planering. Istället var havsplanen tänkt att vara en process som skulle ge information om hela havsområdet och engagera ett brett spektrum av myndigheter, intressenter och experter i att fundera över en hållbar användning av havsområdet”, säger Tiina Tihlman och beskriver de första stegen i styrningen av havsplanen.
Integrerad förvaltning av kustområden (ICZM) har varit en skyldighet för länder redan innan havsplaneringsdirektivet och dess nationella genomförande, som ägde rum i Finland 2016. Havsplanering tar hänsyn till kustzonen genom att beakta samspelet mellan land och hav. Båda är ett integrerat tillvägagångssätt där den lokala dimensionen är av största vikt, men det finns också ett samarbete mellan Östersjöländerna för att utarbeta rekommendationer. Den finska kuststrategin 2023-2024 utarbetades av miljöministeriet under ledning av Tiina Tihlman och med omfattande stöd från landskapsförbunden. Havsplanen och kuststrategin implementeras parallellt i det pågående projektet Baltic Sea2land.
10 principer har definierats för havsplaneringen. Det förberedande arbetet bygger på ett Östersjöpartnerskap mellan HELCOM och VASAB, som inledde sitt samarbete 2010. ”Finland ansvarade för att leda samarbetet, som granskade de befintliga principerna från Malawi och UNESCO samt HELCOM:s och VASAB:s egna principer, och som ett resultat av detta arbete utarbetades en uppsättning gemensamt överenskomna principer för havsplanering i Östersjön. Dessa principer har stått sig över tid och 14 år senare är de fortfarande vägledande för havsplaneringen i Finland”, säger Tihlman.
Havsplaneringen utgår från ett ekosystembaserat tillvägagångssätt. Arbetet i Östersjön styrs av HELCOM-VASAB:s arbetsgrupp för havsplanering, som också har utarbetat rekommendationer för länderna. Tiina Tihlman har varit medlem i denna arbetsgrupp sedan starten. ”Perspektivet har mognat under årens lopp. I ett tidigt skede byggde det på deltagande och interaktion samt på att väga olika planeringsalternativ mot varandra och bedöma deras konsekvenser. Sedan dess, i takt med att kunskapen har ökat, har synsättet skiftat mot mer ekologisk kunskap och dess tillämpning på havsplanering. Ett kontinuerligt samarbete mellan länder är nyckeln till att se åt samma håll, oavsett om planeringen sker nationellt eller under regionalt ansvar”, säger Tihlman.
Havsplaneringen befinner sig vid en vändpunkt
Havsplanering är en adaptiv planeringsprocess som följer den föränderliga politiska och administrativa miljön i samhället, men också de mer subtila signalerna. Den anpassar sig till en föränderlig situation och engagerar intressenter och myndigheter på havsområdet i en gemensam reflektion över det föränderliga landskapet och hur man kan hantera det genom planering.
”EU-kommissionen följer noga ländernas havsplanering, hur de gör det och vilka resultat det ger. Kommissionens framtida mål är att se bortom de enskilda ländernas planer och betrakta havsområdena som en helhet. För oss innebär det att vi i samarbete mellan länderna ska ta fram en så sammanhängande havsplan för Östersjön som möjligt. HELCOM-VASAB-samarbetet om havsplanering mellan Östersjöländerna utgör en bra grund för detta”, säger Tihlman.
EU-länderna har utarbetat de första havsplanerna och flera håller på att uppdatera dem. I Finland kommer havsplanen att uppdateras mellan 2024 och 2027 i ett brett intressentsamarbete som leds av landskapsförbunden i kustområdena.
”I Finland är havsplaneringen löst reglerad, vilket ger utrymme för ett öppet förhållningssätt till utvecklingen av havsplaneringen. Planeringen ligger i händerna på duktiga planerare, och därför har jag stor tilltro till havsplanerarna och deras förmåga att lära av det förflutna och bygga upp bättre planeringsmetoder. Eftersom det finns så få bestämmelser om havsplanering i Finland rekommenderar jag att nya havsplanerare bekantar sig med havsplaneringsdirektivet, som ger en bredare förståelse för havsplanering, dess innehåll och kopplingar till andra EU-förordningar”, säger Tihlman, som ger råd till nuvarande och framtida havsplanerare.
Havet och dess användning är ett delat ansvar för samhället
Syftet med havsplaneringen är att främja en hållbar utveckling av havets olika användningsområden, den blå ekonomin, en hållbar användning av havets naturresurser och en god havsmiljö.
Användningen av havsområdet förändras. Vid sidan av den traditionella användningen av havet får den marina miljön allt större uppmärksamhet, särskilt från den marina energisektorn. Samhällets mål för en grön omställning och krisen i den geopolitiska situationen har ökat den politiska viljan att öka produktionen av vindkraft till havs i synnerhet. För att stärka samhällets säkerhet och öka motståndskraften mot klimatförändringarnas effekter krävs dock att alla maritima sektorer beaktas utifrån sina specifika behov. Natur – livsmedel – energi, alla relevanta teman som måste beaktas samtidigt, utan att glömma andra aktiviteter i havsområdet. Användningen av havsområdet betraktas därför allt oftare i termer av havets multifunktionalitet, dvs. integrationen av olika verksamheter i samma område. En hållbar användning av havsområdet är en fråga för hela samhället.
Tihlman har ett tydligt budskap till alla; de maritima sektorerna, experter, myndigheter och lokalbefolkning: ”När vi tillsammans planerar för en hållbar användning av havsområdet kan havet vara till glädje för alla!”
Efterord: Koordineringsgruppen för havsplanering tackar varmt den fördomsfria, öppensinnade, experimentella och vänliga Tiina för att hon vägleder och stöder arbetet med havsplanering, och önskar henne en gynnsam vind för en ny fas i livet hösten 2024!